emilybroman

ÅH vet ni. Jag har kommit på ett nytt projekt som är lite mer genomförbart och inte kräver så mycket mer än en videokamera, movie maker och lite charm. Har alltihop, ska bara tvinga min mormor att köpa en strömsladd. Helt sjukt att en strömsladd kostar typ 800 kr. Jag menar, hur mycket kostar kameran ny? Borde kanske köpa en ny filmkamera istället. Eller en digitalkamera jag kan både filma med och fota med? Kanske en man kan ha under vatten, när man ändå håller på? Måste fråga någon som kan det där med kameror och övrig elektronik. Frivilliga anmäler intresse i en kommentar. Mkej. Kram.

Idag hade jag en dålig dag. Jag vaknade tidigt (strax efter nio. Ja.) och duschade innan seventh heaven. Målade naglarna i en gräslig grön kulör under tiden jag såg på det. Åt nån glass och tre mackor. Nu tänker ni att hur kan den här dagen bli dålig? Det tänkte jag också. Men den lyckades. Först tackade jag nej till besök bara för det inte kändes rätt, sedan plingar det på dörren. Feg som jag är tänkte jag strunta i det. Så ninjasmög jag ut i hallen och såg hyresvärden stå där. Jaha, en lägenhetsvisning. Nu. I all den här röran av kläder, disk och tomma godispåsar. Jaha, men välkomna då. Fast hon som tittade på den såg snäll ut så jag hoppas nästan att hon tar min lägenhet. Den är jättejättefin och om jag skulle gått kvar i skolan i Åtvid skulle jag aaaaaldrig flyttat från den. Älskar den kanske till och med. Men nu är det såhär och när jag väl skaffar jobb själv har jag kanske råd med en ännu mer nice lägenhet. Om det nu finns sådana. Skämt åsido.

För tio minuter sedan stod jag på en vinglig stege och pillade med stuprännorna på lagården. Det blev ganska dåligt och jag kände mig jättemanlig. För jag har hört att män handlar på Byggmax och sedan åker hem och hemmafixar.

Idag hittade jag äntligen till Ohlssons tyger och stuvar! Det första jag såg där var kantband. Massa ljuvliga kant- och dekorband. Spets, paljetter... MMMH. Kreativiteten slog igång på högvarv och jag såg ungefär tusen saker jag kunde göra där. Nu ska jag skissa upp en del grejer så handlar jag nästa gång jag är där.
hittade ett par plagg på 2hand, levererar bild till er i bästa modebloggaranda. Har fleeeer, dom lär dyka upp såsmåningom.

Vad jag irriteratr mig mest på just nu (för någon tycker visst det är kul att jag irriterar mig på mycket?) är min fucking TUNGA som tandläkaren borrat sönder. IGEN. Hahahaha det gör oooont!

Provocera på ett uppenbart sätt är SÅ 2009.

Jag låg ute och solade igår. Lyckades bränna ryggen och insidan av knäna/smalbenen. Hallå, hur bränner man sig där? Och hur länge ska det vara rött och göra ont och klia? Jag vill ju sola MEEEER nu när det äntligen är sol :c

Jag vet inte hur det gått till, men helt plötsligt har alla jag känner gjort en tyst överenskommelse. Alla går till mig med sina relationsbekymmer. "Du är lika erfaren och bra på att svara som en medelålders kvinna med en egen relationsspalt i en veckotidning" Varför säger de så? Och vadå erfaren, jag har inte haft speciellt många relationer själv? Jag är sämst på relationer. Jag tipsar folk om att ge upp, göra slut, de förtjänar bättre. Du förtjänar bättre. Alternativt "Du måste göra slut, du är ett svin och din kille förtjänar bättre". Det är ju precis vad man vill höra. Eller inte.

Fast å andra sidan. För varje gång någon frågar om min åsikt, så känner jag mer och mer att människor vill jag hålla på med. Jag slutar aldrig förundras över hur människor fungerar, tänker, resonerar. Jag analyserar tillräckligt med människor för att fylla ett antal böcker av genren chicklit utan problem. Jag älskar människor. Jag älskar människors hjärnor.  Jag älskar att fundera över hur människors hjärnor fungerar. Jag älskar när människor ger mig chansen att prova lite till. Jag älskar att vara till hjälp. Fast samtidigt skrämmer det mig också, tänk om jag säger "GÅ" när det rätta vore att stanna ett tag till.

Jag älskar ordet "jag" också, märker jag när jag läser igenom den här texten gång nummer två.

Inom hästsport ska ju så mycket som möjligt vara i läder - Träns, sadlar, benskydd, sadelgjordar, hjälptyglar, grimmor - för att inte tala om stövlar! Det är nästan som om ju mer läder desto högre status har man? Hur eller som, hur många av er tänker på att ni spänner på er häst huden från en död ko? Hur många kossor gick det åt för att göra din sadel? Tro nu inte att allt läder från korna tas tillvara. Nä. Om korna gått i områden med många stickande djur, som bromsar tillexempel, blir det fula märken i lädret och det kan inte användas.

Okej, efter den här ganska råa inledningen på blogginlägget. Handen på hjärtat, hur många av er har er läderutrustning ren, jämt? Hur många smörjer, eller i alla fall tvättar av lädret med lädertvål och vatten, efter varje användning? Alldeles för få kan jag tro. Jag själv är världens slarvmaja och förr smorde jag bara till tävlingar eller då tränset bytt färg från svart till gråbeige. Idag och igår tömde jag stallet på läder och tvättade igenom allt. Allt, allt, allt. Hysteriskt. Vissa grejer har jag ägt i tre år, men rengjort hur många gånger? En per år? 

Jag skämdes lite och från och med nu ska jag se efter min utrustning betydligt bättre. Dels för det är snyggare, dels för det antagligen är bekvämare för hästen och dels av respekt till djuret som dog för mitt träns. Eller ja, jag hoppas ju att lädret bara är en biprodukt från livsmedelsindustrin, men ändå. Av respekt till kossorna.

Det borde vara lättare än det är. Grundskolan flyter på rätt bra eftersom den är obligatorisk, nekas någon grundskoleutbildning begås ett brott mot lagen. Gymnasiet däremot, då väntas man fixa mer själv, men hur mycket ska man tvingas stå ut med? Om skolan inte fungerar på ett eller annat sätt, varför ska det då vara så otroligt svårt att byta linje eller skola? Alla dessa regler. Till exempel. Jag bor i en ort med EN ENDA gymnasieskola. Självklart ska man i möjligaste mån gå i skolan i kommunen, eftersom kommunen måste betala skolpeng. Finns programmet jag vill gå i hemkommunen får jag inte gå i grannkommunen, så enkelt är det. Så finns det några kryphål här och där, som gör att man faktiskt FÅR gå gymnasiet i andra kommuner, men då ska de vara i skolsamverkansområdet, som för mig är HELA ÖSTERGÖTLAND. Inget inackorderingstillägg utgår.

Men jag då, som kanske vill gå i Västervik, eftersom jag har släkt att bo hos där, som jobbar på skolan, slipper hela köret med att hitta lägenhet etc? Det är nästan omöjligt, om inte "särskilda skäl föreligger". Och nog tycker jag att jag har särskilda skäl. Jag har gått i två år på en skola som varit ovillig att ta tag i utfrysningssituationen, med en hänvisning om att "de är pojkar och har inte börjat intressera sig för tjejer än, för dem finns bara wow", "jag kan inte göra något, det här är inte dagis" eller "säg själv vad du vill att jag ska göra" från mentorn. När situationen blev skolan övermäktig, min stora frånvaro var ju ett tecken på att något var FEL, då löste de sin nollvision mot mobbing med att ställa ultimatum. Antingen skriver du ut dig från skolan eller så rektorn det. Och det är ju väldigt smart. Petar man bort de utstötta eleverna så finns det ju ingen att hacka på sedan. Då är skolan fri från mobbing.