emilybroman

Inom hästsport ska ju så mycket som möjligt vara i läder - Träns, sadlar, benskydd, sadelgjordar, hjälptyglar, grimmor - för att inte tala om stövlar! Det är nästan som om ju mer läder desto högre status har man? Hur eller som, hur många av er tänker på att ni spänner på er häst huden från en död ko? Hur många kossor gick det åt för att göra din sadel? Tro nu inte att allt läder från korna tas tillvara. Nä. Om korna gått i områden med många stickande djur, som bromsar tillexempel, blir det fula märken i lädret och det kan inte användas.

Okej, efter den här ganska råa inledningen på blogginlägget. Handen på hjärtat, hur många av er har er läderutrustning ren, jämt? Hur många smörjer, eller i alla fall tvättar av lädret med lädertvål och vatten, efter varje användning? Alldeles för få kan jag tro. Jag själv är världens slarvmaja och förr smorde jag bara till tävlingar eller då tränset bytt färg från svart till gråbeige. Idag och igår tömde jag stallet på läder och tvättade igenom allt. Allt, allt, allt. Hysteriskt. Vissa grejer har jag ägt i tre år, men rengjort hur många gånger? En per år? 

Jag skämdes lite och från och med nu ska jag se efter min utrustning betydligt bättre. Dels för det är snyggare, dels för det antagligen är bekvämare för hästen och dels av respekt till djuret som dog för mitt träns. Eller ja, jag hoppas ju att lädret bara är en biprodukt från livsmedelsindustrin, men ändå. Av respekt till kossorna.