emilybroman

När jag tävlar brukar jag be mamma filma. Nästan alla filmer har nåt gemensamt, förutom att de innehåller mig + ponni i övertempo. Det är läktarryttarna. Ponnymammor. Om ni bara visste hur bra de känner mig och min häst! Lösningen på alla våra problem har dom. Fast det är sällan så konstruktivt. De klagar mest och tycker att vi båda är skit. Härligt, trettioplussare, redo att stötta det brinnande intresset som finns på ponnytävlingar? Nä va.

Ni skulle hört en film från något år sedan. Tyvärr försvann den när min dator kraschade. Eller tyvärr och tyvärr. Det var väl inte så tråkigt egentligen. Jag trodde ALDRIG att folk kunde kräka ur sig så mycket skit under bara en minut. Fattar ni. En ritt tar ungefär en minut, och de höll låda hela den tiden. Alltifrån hur illa jag red till hur oriden min häst var och att vi inte borde vara där och tävla. Eh what. Den tävlingen red jag LD-10 och LD. Man kommer liksom inte längre ner i klasserna än så. Och eftersom jag faktiskt lyckades komma runt banan så var det uppenbarligen inte för svårt?

Missförstå mig inte nu, jag är medveten om att jag inte är färdig med min häst. Det ser inte alltid säkert och kontrollerat ut, men så länge ingen gör sig illa förstår jag inte hur min häst angår dem över huvud taget. Jag känner inte ens människorna, men enligt dem borde jag lasta in hästen och åka hem? Varför?

Varför har ponnymammor speciellt så svårt att se något positivt hos andra? Visst, deras barn har säkert en läromästare de kan fisrida på och ändå få rätt fina resultat, men om jag har valt en häst jag tycker om och vill utvecklas tillsammans med och lära mig RIDA, vad har de då att göra med det? Jag klankar inte ner på deras val av häst och utrustning, så varför känner de så stort behov av att gnälla på andra?

Red i tre timmar idag. Först mammas häst i en timme och sedan min i två. När jag kom hem somnade jag som en stock, och sov i två timmar. Blev väckt av mormor som kom upp och bjöd mig på glass. Härligt sätt att vakna på!

Börjar tappa kondition, förr kunde jag rida fyra timmar en dag och dessutom hålla igång betydligt mer, idag tar orken slut alldeles för tidigt. Måste nog börja jogga lite eller så, sist jag kollade orkade jag en kvart innan det blev alldeles för jobbigt... Haha. Får börja så fort min fot läkt ihop, konstigt nog går det bättre att rida med den än att gå?


Tror jag glömde säga det i söndags, jag red mammas häst då också och hon utvecklas riktigt bra hon med. Hon kunde galoppera på volt i svåra glaoppen (eftersom hon är mest skogsmulle har det mest blivit raka spår man galopperat på) och så provade iv på det där med upphopp för första gången i hennes liv också. Bara i skritt och trav visserligen, men det räcker väl för en gammal dam som ska prova något nytt? :)

Idag var det dags för markarbete igen. Försöker ju lägga in det 2-3 ggr per vecka för att få det här med bommar och hinder lite mindre laddat för honom. Idag tränade jag på att få honom förstå att man INTE behöver ta sats för att komma över en bom som ligger på marken. Han brukar ju annars köra efter principen fullt ös medvetslös så fort bommar eller hinder är med i bilden.

Förutom onödiga kommentarer i allmänhet, alltså. Den här knöt ihop två ting jag inte har något till övers för, anonyma skitkommentarer och hästfolk som vet bäst.

"Såg att du hade annons ute, har man inte tid att ha häst så ska man inte ha häst. Varför säljer du inte bara?"
Hur tänker du där? På vilket sätt är det negativt att jag en och en halv månad i förväg ser mig om efter avlastning i stallet? Att jag är förutseende? Plugga på gymnasiet är inte direkt lätt, jag har dessutom 5 extrakurser att läsa in. Första halvåret kommer bli tuffare än tufft. Tycker snarare det är bra och moget av mig att inse att jag inte kommer hinna, istället för att vara för stolt och fast besluten vid att jag ska vara någon supertjej som ska klara allt själv. Ytterst få lyckas pussla ihop ett sådant schema.

8-16, skola
16-18, läxor
18-22, stall
Vilka ställen har öppet för extrajobbare vid 22 liksom? och hur ska jag få ihop mina 8-10 timmars sömn?

Nä skärp dig nu va, du hör ju själv hur det låter.

Ni som hängt med från gamla bloggar känner igen den här sortens bilder. För er andra hästintresserade: Välkomna.

Det här är övningen jag använt mig av när jag hoppat med min häst senaste tillfällena. På ett ungefär. Såhär red jag första gången, då han var riktigt hyper.

Travade på volt över ett blått hinder, han blev utan undantag kalaspigg så fick lägga ner det och skrittade mot istället. var nog knappt 30 så ja. när han slappnat av lite där började jag trava igen, gick bra över första men till andra hindret (det "översta" gröna) blev han för pigg så jag fick lägga en volt där emellan. Och det var ungefär så långt vi kom första gången, jag kände att han började bli trött och att vi inte skulle komma så mycket längre, så hoppade ett enkelhinder där han var duktig, sedan travade jag av.

Andra gången var han ju lite mer "rastad" innan och hade hopapt bara någon dag innan så då kunde jag JOBBA honom mer. Hoppade fram på volt över ett hinder och det gick fint, så började där vi slutade sist. Hoppade ett blått hinder, red på ett grönt och fick sedan kontroll efter. När han gjort det fint tre gånger gick jag över till att hoppa hela linjen och han var JÄTTEDUKTIG. Jag kunde vänta på hindret att komma till oss, och han låg kvar och väntade, istället för att bara rusa. Han var tokduktig så det fick räcka när vi ridit igenom linjen ca 3 ggr.


Har man de röda och blå hindren närmare X kan man rida åttvolter. Det gjorde jag också i framridningen dag 2.

idag red jag ut en sväng på chester, red utan sadel men med pelham. Travade mycket på volter och lite åttvolter, lite lösgörande sådär. Det var väl inte hans favoritsysselsättning direkt, men efter en liten stund slappande han av lite mer och började jobba fint. Kul att komma dit! Fortfarande är han lite som en bananböj åt höger, men när han är loss börjar det gå att böja övre honom lite åt andra hållet. så ja :)

Var sjukt ridsugen så red en tur till några timmar senare, hoppade den där linjen jag skulle hoppat senast, och han var väldigt, väldigt fin! Inte alls sådär tokigt pigg, utan relativt reglerbar och framför allt, inga problem med 3 hinder på en gång. ca 3-4 språng mellan varje. Avslutade med att travhoppa på volt, han fick galoppera ca 3 språng efter. Även det gick långt över förväntan, och han blev inte alls sådär på tårna. Precis lagom. Kalas!

Nu har han gått riktigt fint nu i två dagar, ganska hårt ändå. Idag vilar plutten. Kanske hänger han med mig ut senare idag om ja ska jogga, för det behöver jag med dom här nya matvanorna jag har... äter så SJUKT mycket onyttigheter, en halv kladdkaka själv? Hahah men nu ska det handla om ponny, inte mig.

I förrgår hade jag ju thiedemantygeln på för första gången... funkade skapligt, lite lång!  och han hade knappt gått ordentligt på några dagar har ju mest skrittat och travat barbacka, så han hade ENERGI.

Igår hoppade jag lite, byggde upp en övning med 3 hinder på böjt spår, hoppar hinder 1 och 2, lägger en volt "inåt" och rider sedan vidare mot hinder 2 igen och sen hinder 3. Jag kom till hinder 2 ungefär...... Plutten har ju inte hoppat på ca 2 veckor, så det var SUPERKUL att hoppa 30-50? Red med pelhamet och 2 tyglar och i framridningen var han fin. Höll takten och tempot i galoppen även fast det är lite svårt för honom, så det går framåt! Sen när jag började hoppa fram på ett pluttehinder på 30 cm i trav fick han knäppen och MÅSTE SPRINGA MERA. vet inte hur många gånger jag skrittade fram till hindret och han tog SUPERSPRÅNGET över. Plutten du kan ju GÅ över?

Skippade övningen och red på enkelhinder några gånger för att skola honom lite. Kanske hoppar samma sak igen imorrn eller övermorrn, är ju inte direkt så att det är slitsamt för honom att hoppa 30 cm flera dagar i veckan? När jag travade av var han suuuuuuperfin i alla fall, så det kändes ändå bra igår, trots hans adhd i hoppningen. :)

...åtminstone om man ska tro ett par studier som gjorts i ämnet. Tydligen vill hästar helst se faror med vänsterögat först, för att kunna reagera snabbare. Går de lösa och blir skrämda, ställer de upp sig med vänsterögat mot faran och om en okänd människa jobbar med hästen i rundkorall placerar den sig helst så den har människan på vänster sida om sig. Undra om man visste det här när man började bestämma att all hantering av hästen ska ske från vänster sida?

Fick hem en hjälptygel igår. Superbra! Ska testa den och sen kanske även lite yngre tjejer kan rida själva? Vore ju superbra. Kan ge en utvärdering av den lite senare idag, ska bli JÄTTEKUL att få rida igen, var typ... 2 dagar sedan sist? Sjukt vilken abstinens jag kan få!

Gick upp och satte mig i hagen igårkväll vid halv elvatiden. Fölis tycker fortfarande det är lite konstigt det här med människor. Ibland är dom stora, ibland är dom små. Ibland sitter de ner? Monster!

Inom hästsport ska ju så mycket som möjligt vara i läder - Träns, sadlar, benskydd, sadelgjordar, hjälptyglar, grimmor - för att inte tala om stövlar! Det är nästan som om ju mer läder desto högre status har man? Hur eller som, hur många av er tänker på att ni spänner på er häst huden från en död ko? Hur många kossor gick det åt för att göra din sadel? Tro nu inte att allt läder från korna tas tillvara. Nä. Om korna gått i områden med många stickande djur, som bromsar tillexempel, blir det fula märken i lädret och det kan inte användas.

Okej, efter den här ganska råa inledningen på blogginlägget. Handen på hjärtat, hur många av er har er läderutrustning ren, jämt? Hur många smörjer, eller i alla fall tvättar av lädret med lädertvål och vatten, efter varje användning? Alldeles för få kan jag tro. Jag själv är världens slarvmaja och förr smorde jag bara till tävlingar eller då tränset bytt färg från svart till gråbeige. Idag och igår tömde jag stallet på läder och tvättade igenom allt. Allt, allt, allt. Hysteriskt. Vissa grejer har jag ägt i tre år, men rengjort hur många gånger? En per år? 

Jag skämdes lite och från och med nu ska jag se efter min utrustning betydligt bättre. Dels för det är snyggare, dels för det antagligen är bekvämare för hästen och dels av respekt till djuret som dog för mitt träns. Eller ja, jag hoppas ju att lädret bara är en biprodukt från livsmedelsindustrin, men ändå. Av respekt till kossorna.