saker jag kan bli irriterad på - ponnymammor och deras jävla stora trutar
När jag tävlar brukar jag be mamma filma. Nästan alla filmer har nåt gemensamt, förutom att de innehåller mig + ponni i övertempo. Det är läktarryttarna. Ponnymammor. Om ni bara visste hur bra de känner mig och min häst! Lösningen på alla våra problem har dom. Fast det är sällan så konstruktivt. De klagar mest och tycker att vi båda är skit. Härligt, trettioplussare, redo att stötta det brinnande intresset som finns på ponnytävlingar? Nä va.
Ni skulle hört en film från något år sedan. Tyvärr försvann den när min dator kraschade. Eller tyvärr och tyvärr. Det var väl inte så tråkigt egentligen. Jag trodde ALDRIG att folk kunde kräka ur sig så mycket skit under bara en minut. Fattar ni. En ritt tar ungefär en minut, och de höll låda hela den tiden. Alltifrån hur illa jag red till hur oriden min häst var och att vi inte borde vara där och tävla. Eh what. Den tävlingen red jag LD-10 och LD. Man kommer liksom inte längre ner i klasserna än så. Och eftersom jag faktiskt lyckades komma runt banan så var det uppenbarligen inte för svårt?
Missförstå mig inte nu, jag är medveten om att jag inte är färdig med min häst. Det ser inte alltid säkert och kontrollerat ut, men så länge ingen gör sig illa förstår jag inte hur min häst angår dem över huvud taget. Jag känner inte ens människorna, men enligt dem borde jag lasta in hästen och åka hem? Varför?
Varför har ponnymammor speciellt så svårt att se något positivt hos andra? Visst, deras barn har säkert en läromästare de kan fisrida på och ändå få rätt fina resultat, men om jag har valt en häst jag tycker om och vill utvecklas tillsammans med och lära mig RIDA, vad har de då att göra med det? Jag klankar inte ner på deras val av häst och utrustning, så varför känner de så stort behov av att gnälla på andra?
Ni skulle hört en film från något år sedan. Tyvärr försvann den när min dator kraschade. Eller tyvärr och tyvärr. Det var väl inte så tråkigt egentligen. Jag trodde ALDRIG att folk kunde kräka ur sig så mycket skit under bara en minut. Fattar ni. En ritt tar ungefär en minut, och de höll låda hela den tiden. Alltifrån hur illa jag red till hur oriden min häst var och att vi inte borde vara där och tävla. Eh what. Den tävlingen red jag LD-10 och LD. Man kommer liksom inte längre ner i klasserna än så. Och eftersom jag faktiskt lyckades komma runt banan så var det uppenbarligen inte för svårt?
Missförstå mig inte nu, jag är medveten om att jag inte är färdig med min häst. Det ser inte alltid säkert och kontrollerat ut, men så länge ingen gör sig illa förstår jag inte hur min häst angår dem över huvud taget. Jag känner inte ens människorna, men enligt dem borde jag lasta in hästen och åka hem? Varför?
Varför har ponnymammor speciellt så svårt att se något positivt hos andra? Visst, deras barn har säkert en läromästare de kan fisrida på och ändå få rätt fina resultat, men om jag har valt en häst jag tycker om och vill utvecklas tillsammans med och lära mig RIDA, vad har de då att göra med det? Jag klankar inte ner på deras val av häst och utrustning, så varför känner de så stort behov av att gnälla på andra?
Kommentarer
Trackback
