emilybroman

Jag är bra på att veta vad jag gör bra. Jag är bra på att berömma mig själv och lyfta fram mina bra sidor. Om jag ska presentera mig själv (vilket hände idag i skolan) ligger det jättenära till hands att säga att "jag är en skitbra kompis, jag är glad, rolig, impulsiv, smart..." yada yada yada. Dock sa jag inte det. Vet ni varför? För att jantelagen finns. Det känns på något sätt lite fult att lyfta fram sina bra sidor. Precis som att det känns lite konstigt att sitta i en grupp där man knappt pratat med de andra och säga "jag är babblig och rolig att umgås med" när deras erfarenhet är raka motsatsen till det.

Varför är det då så fult att tycka om sig själv och visa det? Jag vet inte. Det är väl provocerande för andra att jag vet vem jag är. Precis som det för sjuttio år sedan var provocerande när kvinnor bar byxor. Ändå gjorde de det, och idag bär de flesta kvinnor byxor oftare än kjol. Tror ni vi kan fixa en revolution till? Självförtroende/självkänslarevolutionen? Om alla går runt och framhäver sina BRA sidor, så blir ju det vad som är normalt och jag tror att ALLA blir nöjdare. Åtminstone blir alla bättre.